Glädje och sorg

Idag är det den första dagen på månaden november. Mörka, trista november... min absolut värsta månad av alla de tolv. Döm om min förvåning när jag fick upp ögonen i morse och såg solens strålar bryta igenom och dimman lätta. November har börjat på ett alldeles föredömligt sätt.
Jag och katterna tog en runda i trädgården idag på lunchen och försökte fånga lite novemberglädje.


Solhatten har klätt sig i sin vackraste novemberskrud.


Ringblommorna lyser som små solar mellan grönkål och brysselkål. En riktig glädjespridare så här års.

En jättevallmo knoppas och håller på att slå ut och det gör mig glad i sinnet. Jag grävde och planterade en vallmorabatt i våras. Hade flera plantor utspridda här och där i trädgården som nu fick en egen plantering tillsammans med vit bolltistel och vit låg näva som marktäckare.

Jag vet att sorken tycker lika mycket om vallmo som jag och jag har beställt massor med allium som förhoppningsvis skall skrämma iväg en och annan sork. I lördags var det dags för operation kirgislök grävning. Jag tar sats med lilla spaden som raskt åker rakt ner i ett djupt sorkhål. Hela rabatten var full av sorkgångar och rötterna uppätna på massor av plantor. Tvi vale! Jag muttrar och svär, försöker rädda det som räddas kan. Gräver ner massor med lökar och ger katten Pusan uppdraget att fånga så många sorkar hon bara kan.


Jag älskar höstens alla vackra fröställningar.


Min brysselkål har vuxit på sig och jag hyser nu stort hopp om en liten skörd framöver. Stort tack Anita för inspiration och odlingsråd.

Jag fortsätter min novembervandring. Känner glädje över vackra höstfärger i sol, och en sorg över eländiga sorkar som härjar och förstör.