Vilken fantastisk dag vi haft idag. Vindstilla , klarblå himmel och en alldeles underbart vacker sol. Mannen, kattorna och jag har varit ute hela dagen och nu är kroppen så där härligt trött och skallen totalt befriad från onödiga tankar. Otroligt vad en trädgårdsdag kan åstadkomma. Vi har ätit lunch och druckit vårt eftermiddagskaffe utomhus, kanske för sista gången i år.... Mannen har snickrat och jag har evakuerat krukor och växter. De flesta krukorna har fått mellanlanda i växthuset där värmefläkten är redo för kyla och nattfrost.
När solen värmer och man ser allt vackert som fortfarande blommar är det svårt att acceptera att det snart är över. Det är inte långt kvar nu tills allt i trädgården går i nyanserna grått och brunt. Det är bäst att njuta av färger och dofter så länge det varar.
Jag skulle gärna vilja veta vad den här rosen heter, färgen går åt det aprikos-vita hållet och doften ljuvlig men inte så stark. Har ett svagt minne av att den hette nått fransk klingande....kan det vara så?
Den vita floxen blommar för fullt och inte än har vi gett upp, solstolarna får stå ute ett tag till.....
Den här rosen kommer jag i alla fall ihåg namnet på...min ljuva Louise Odier så vacker och med en doft så underbart! Den har blommat hela sommaren, dock inte lika rikligt nu som då i juli, men varje blomma är guld värd nu när hösten är här.
Bolltisteln är en favorit här.
Mannen har tillverkad och målat ett par nya komposter för trädgårdsavfallet.....två till med löstagbar framkant, precis vad jag behövde:)
När jag kom ut i morse såg jag att vi haft besök i trädgården under natten. Och inte kan det vara några små kål larver som mumsat så här på mangolden och salladshuvudena. Nåväl ingen större skada skedd, frosten skulle nog ta dom snart i alla fall. Hoppas nu bara att mat-tjyvarna låter bli min grönkål och broccolin som är kvar!