Vårt torp ligger i medelpads inland inte så långt från den jämtländska gränsen. Mitt i den trakt där Dagmar har farit fram som värst. Dagen för julafton var jag där och tittade till torpet och fyllde förråden med mat och dryck eftersom vi planerade att vara där runt nyår och trettonhelgen.
När juldagsnatten övergick till annandag besökte den fruktade Dagmar torparskogen och tog strömmen med sig när hon drog. Där har nu vårt torp stått sedan kl 01.50 natten mot annandagen, utan ström och till följd av detta även utan vatten. Som tur är har de inte varit så kallt på senaste tiden men med tanke på att kvicksilvret ska sjunka närmaste dygnen tyckte mannen och jag att det var dags att kolla läget idag. Vi rymde från våra jobb vid lunchtid och stämplande ut VAT= Vård Av Torp.
Vintertid är värmen ställd på 10-12 grader i stugan när vi inte är där så att det ska gå fort för oss att få upp värmen med hjälp av björkved i vedpanna och kamin när vi kommer dit. När vi anlände på eftermiddagen idag var det minus 2,7 ute och endast ett par plusgrader inne.....burr!
Vi tog rätt på det som var oskadad i frys och kyl, kastade bort resten. Tömde ledningarna på vatten och fyllde glykol i vattenlåsen. Vinflaskor och öl som riskerar frysa sönder om det blir minusgrader inne fick följa med hem till stan. Nu känner vi oss lugna så till vida att det inte borde uppstå några allvarliga skador även om strömavbrottet fortsätter en tid till.
Men det är tråkigt nog inte så troligt att vi kan vaka in det nya året på torpet......
Det ser för bedrövligt ut, massor av nerblåsta träd har blockerat vägen och rivit ner ledningarna.
När förödelsen är så stor har vi full förståelse för att det kommer ta tid innan alla hushåll har fått strömmen åter men det som är irriterande är att informationen om läget och hur arbetet fortskrider är under all kritik.
Ingen vacker syn vill jag lova. Vilket enastående jobb dom gör alla som är ute och reparerar ledningarna.
Nu ikväll är det 67 timmar sedan Dagmar tog strömmen vår. Mannen och jag behöver inte frysa utan klarar oss bra tack vare att vi har ett hus i stan också. Men det är svårt nu för många gamla och de som inte har nån alternativ eldningskälla i sitt hus.
Glädjen stod högt i tak i går kväll när vi fick rapport från torpar-grannar att stake och stjärna strålade ikapp på torpet:) Jag kommer att få vaka in det nya året precis som jag önskat....det blir en velourhelg med skaldjur, ripa och bubblor i glas. En rofylld helg tillsammans med den genomförkylda mannen och våra två kattor Pusan och Kajsa.
Det ser för bedrövligt ut, massor av nerblåsta träd har blockerat vägen och rivit ner ledningarna.
När förödelsen är så stor har vi full förståelse för att det kommer ta tid innan alla hushåll har fått strömmen åter men det som är irriterande är att informationen om läget och hur arbetet fortskrider är under all kritik.
Ingen vacker syn vill jag lova. Vilket enastående jobb dom gör alla som är ute och reparerar ledningarna.
Nu ikväll är det 67 timmar sedan Dagmar tog strömmen vår. Mannen och jag behöver inte frysa utan klarar oss bra tack vare att vi har ett hus i stan också. Men det är svårt nu för många gamla och de som inte har nån alternativ eldningskälla i sitt hus.
Så småningom slutade blodet i mina ådror att svalla och vi insåg att det enda raka var att bege sig ut på jakt efter en ersättare för den stulna granen. Efter mycket letande och stönande från mannen som är mindre kräsen än jag på hur en julgran ska vara beskaffad så enades vi till slut om en som klarade "billans julgrans besiktning"
Min julros är utan tvivel min mest älskade julblomma för dagen. Den hänger ute i "Bodegan" och jag måste nog snart bestämma mig för hur länge den ska få hänga där. Jag vill inte att "hon" ska frysa om fötterna, det är -8 grader idag.
Utsikten från mitt hotellrum med snedtak och bjälkar i taket mot Umeälv var magnifik. Synd bara att det inte har blivit nån tid över till att njuta av de vackra omgivningarna.