En granhistoria

Aldrig någonsin har vi velat så mycket om granens vara eller icke vara som i år. För mig som älskar skog och träd är givetvis även julgranen en kär vän. Under långa perioder har vi på grund av allergier haft jultall istället och även det har gått alldeles utmärkt. Plastgran däremot går bort och kommer aldrig in i mitt hus så länge jag kan göra min stämma hörd. För någon månad sedan var planen att fira julen hos barn och barn-barn i småland. Vi bestämde oss då för att strunta i gran i år, den skulle bara barra och bli klätterträd för Kajsa Kavat och Pusan som skulle vara kvar hemma med kattvakt. För säkerhetsskull hade vi ändå tittat ut en jättefin gran i torparskogen om uti fall att min längtan efter julgran skulle bli för svår.....
För en tid sedan stod det klart att livet inte ville låta oss få en smålands jul i år och då var det självklart att den vackra nödgranen skulle hämtas hem. Sagt och gjort i lördags plockades bågsågen fram och mannen och jag gick med lätta steg mot granen som stod så grön och grann i skogen och väntade på bara oss. Trodde vi ! Det visade sig att en grantjuv varit framme och stulit vår fina gran!
Jag spottade och svor ut min ilska så det ekade i torparskogen......

Så småningom slutade blodet i mina ådror att svalla och vi insåg att det enda raka var att bege sig ut på jakt efter en ersättare för den stulna granen. Efter mycket letande och stönande från mannen som är mindre kräsen än jag på hur en julgran ska vara beskaffad så enades vi till slut om en som klarade "billans julgrans besiktning"
Nu står den i bodegan och väntar på att få komma in i garaget ikväll för en liten mjukstart på innelivet. I morgonkväll ska den kläs och efter det kommer mannen och jag som vanligt njuta årets första skinkmacka och en kall julöl.