söndag 19 februari 2012

Veckan som gick

Ser tillbaka på ännu en vecka fylld av alldeles för mycket jobb och för lite vila. När man som jag  jobbar med små utsatta människor man kallar barn och det är mycket som "drar och sliter" i en händer det ibland att man blir fruktansvärt trött i både kropp och själ. Så kände jag mig i fredags och bästa medicinen mot en sliten själ är en helg på torpet. Nu är det söndag eftermiddag och jag känner mig redo för ännu en arbetsvecka. Någorlunda frid i själen och den onda höften, de sletna knäna och de värkande tennisarmbågarna är i hyfsad trim. Jag har precis klivit upp från ett välgörande hett bad. Så skönt! Vi har inget badkar hemma i stan och sist vi var här hade jag fortfarande badförbud efter operationen.
Nu ska vi kura skymning och så småningom laga middag, ikväll blir det gös och en ört/vinsås. Vi har bestämt oss för att stanna en natt till och åker mot stan i ottan, svänger förbi huset med kattorna, tar en snabbkoll på frösådderna och sedan direkt till jobbet.

  

I tisdags hade vi stort kalas hemma. Vi firade vår äldsta kissekatt Pusan som fyllde 10 år. Hon önskade sig ett sort fat med torsk och en skål med grädde och givetvis fick hon sin önskan uppfylld.



Pusan är en jättetrevlig kisse och en mycket duktig råttjägare. Hennes enda bekymmer är att hon hatar att bli instängd. Hon springer och gömmer sig så fort hon ser kattburen, men när hon väl är på plats i den är det inga bekymmer med bilåkningen. Obehaget av att bli instängd kommer med säkerhet från den gången  hon  vid något års ålder blev instängd i en husvagn i 12 dygn!!!!  Det var på vårvintern och en granne hade öppnat husvagnsdörren någon timme för att vädra och Pusan som gillar värme kröp in där och tog sig en tupplur. Fy vad vi letade och vad vi grät, ingen tänkte på husvagnen.
12 dagar senare hade grannen ett ärende in i husvagnen och fann där en utmärglad Pusan, hon hade slickat kondensen från fönstren för att få i sig vätska.

Pusan är en riktig sommarkisse och trivs fint bland maskrosor och ogräs.


När vintern kommer går hon i ide, går inte ut mer än vad nöden kräver. Hon ligger helst på rygg med magen i vädret på koskinnet Blenda framför brasan dagarna i ända. Jag har klivit på henne många gånger när det är mörkt på kvällen och jag ska peta in en pinne till i brasan. Hon smälter liksom fint ihop med Blenda.

Pusan vaktar sitt älskade koskinn även när det är ute i snön på rekonditionering.

Pusan är vår lilla kisse Kajsa Kavats stora idol, hon går ständigt i Pusans fotspår. Vi hoppas få behålla vår Pusan och hennes kompis lilla Kajsa Kavat många år till.